Det verkar nu som att avvecklande av fas3 kommer att dra ut på tiden. Under alliansens tid vid makten har kritiken mot arbetsmarknadspolitiken framför allt hamnat på den tredje fasen eller sysselsättningsfasen som den också kallas. Där anordnare får betalt för att ta emot folk som ska utföra arbete som ska höja kvalitén men inte får ersätta ordinarie arbete. De rödgröna har lovat att stoppa och i valrörelsen fick man intrycket att det skulle ske så snart som möjligt, men nu verkar det som att åtgärden kommer att snigelavvecklas successivt under mandatperioden.
 
Är det så att de rödgröna behöver ha kvar fas3 i någon form för att inte granskningen av övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder ska bli för intensiv?
 
Fas3 har åtminstone en fördel på papperet, även om det bryts mot detta framför allt bland de så kallade sociala företagen, fas3 pysslandet får inte tränga undan riktiga arbeten.
 
I de första två faserna förekommer praktik dvs gratisarbete. Det saknas för det mesta helt kontroll på ifall att detta missbrukas av arbetsgivarna. När det gäller dessa praktikplatser görs inga bedömningar om i fall att de tränger undan riktiga jobb, det görs inga kontroller på om praktikanterna utför ordinarie arbete. Hundratals arbetslösa kan däremot vittna om hur de under praktik i praktiken har arbetat hårdare än ordinarie personal men sedan bytts ut mot en ny praktikant när praktiktiden är slut.
 
Vi har sedan ett annat fenomen, lagen om offentlig upphandling. Hur har denna påverkat kvalitén på de utbildningar som arbetsförmedlingen köper in. Om en arbetsgivare ska anställa någon som gått en arbetsmarknadsutbildning krävs det att arbetsgivaren kan lite på att den som gått en kurs verkligen har den kunskap som utlovats. Kan arbetsgivare i dag vara säkra på det när det för varje upphandling blir en prispress som riskerar att gå ut över kvalitén på utbildningen?
 
Jag börjar mer och mer luta åt att det inte är fas3 som är det stora problemet utan i stället de andra åtgärderna i tidigare faser som inte fungerar.
 
För att få en fungerande arbetsmarknadspolitik krävs nolltollerans när det gäller åtgärder som riskerar att tränga undan riktiga jobb då framför allt praktikplatser där det inte kontrolleras om i fall att praktikanter utnyttjas som en del av personalen. Dessutom att kvalitet smäller högre än lågt pris när det upphandlas kurser åt arbetslösa.