Ja det blev inte jag som fick jobbet som generaldirektör, men jag gläds över utnämningen av en sosse med bakgrund i fackföreningsrörelsen. Allt tyder på att alliansen har gett upp och inser chansen är minimal att de får fortsatt förtroende att leda landet och därför utser en generaldirektör för landets viktigaste institution som även kommer att ha förtroende hos nästa regering.

Mikael Sjöberg kommer att få ett tufft jobb, men i höst kommer det förhoppningsvis bli lite lättare med en rödgrön regering, men det finns ändå strukturfel på svensk arbetsmarknad som har byggt upp under lång tid faktiskt ända sedan 90 - tals krisen. Jag menar givetvis systemet med praktik och starkt subventionerade anställningar.
 
Vi har i dag ett system med så kallade upphandlingar där kommunerna är skyldiga att anta lägsta bud när det ex gäller städtjänster, reparationer och underhåll av fastigheter och liknande. Det har även under senare år gjorts ändringar i LAS så att det i dag är lättare för arbetsgivarna att stapla visstidsanställningar på varandra innan de fastanställer en person.
 
Det i kombination med ett system där arbetsförmedlingen är generösa med att dela ut gratis hjälpredor i form av praktikanter och en djungel med olika anställningsstöd i form av lönebidrag, FSAS, SAS och nystartsjobb gör att allt fler blir fast i åtgärdskarusellen utan att ha en chans att ta sig ur.
 
Jag har under de senaste månaderna haft kontakt med personer som under flera år har jobbat på visstidsanställning eller på timmar hos samma städbolag. Sedan får de helt plötsligt inte sina kontrakt förlängda och nytt folk tas in i stället. Är deras arbetsgivare hänsynslösa och elaka. Det ser visserligen ut så, men bakgrunden är med största sannolikhet en helt annan. De måste göra så för att kunna hänga med i den prispress som blir och den prispressen är möjlig först när en stor del av personalen är berättigade till anställningsstöd. Efter ett par år när nystartsjobben tar slut för de nyanställda kastas de ut, och de gamla trotjänarna få jobb igen för då har de blivit berättigade till bidrag.
 
Så här får vi ett system som skapar bidragsberoende arbetsgivare och denna sjuka riskerar att sprida sig till flera branscher och sedan är bara frågan hur länge det dröjer innan kraschen kommer när inte staten längre har råd att betala lönen åt företagens anställda.
 
På sikt är den enda lösningen en arbetstidsförkortning för allt för många arbetstillfällen har trängts undan av teknik och snart kan inte staten betala ut miljarder för att hålla uppe fasaden om att 8 timmars arbetsdag behövs. Vi måste dela på jobben helt enkelt.